Om någon skriver dessa saker till en, hur ska man tolka det:

- Hej fina

- Snälla, vackra

- Puss och kram

Och om personen alltid, alltid skriver ett tack-för-idag-sms efter att man har setts. Jag vill verkligen inte! Sluta! Låt mig vara!

I en bok läste jag om hur en som var uppvuxen i England (men var halvsvensk) sa att något sagt henne att svenska killar är en lögn; killar vill inte vara kompisar med tjejer. Inte ens de som säger sig vilja vara det vill det. Inte ens de som själv tror att de vill det, vill det egentligen. Det ligger alltid en attraktion bakom. Och enda sedan jag läste det har det stört mig. Och så har jag rannsakat alla mina killkompisar och kommit fram till att det faktiskt verkar vara så. Är det en konstig tillfällighet?

The Perishers har gjort en låt som heter "Steady Red Light" och den stämmer precis in på situationen mellan mig och P. Det enda som skiljer den från verkligheten är att det inte är nåt rött ljus på telefonsvararen när han inte har ringt eller smsat. Men så är det ju inte på mobiltelefoner.  

The steady red light on my answering machine

Means you haven´t called

You haven´t cared to call

No you haven´t called

And yesterday night I waited up ´til three

But you didn´t come

You didn´t care to come 

No you didn´t come

And I know you don´t care for me

And I know that you ain´t true

But I can´t understand why I´m still with you

The steady red light on my answering machine

Means you no longer care

You just don´t care to care

You no longer care

And if yesterday night you would have cared to come

I still would have felt alone 

`though you´d been lying next to me I still would have felt alone

Cause I know that you don´t love me

Yeah I know you don´t care for me

Still I can´t understand why I´m still with you

I know you don´t care for me

And don´t ever think that you can fool me

Any day now I will leave you

Det måste ta slut.

Inatt när jag skulle gå hem från jobbet och stod i personalrummet och tog på mig jackan så sa den andra personen som också var där:

-Ska inte du ta och skaffa pojkvän snart?

Och jag svarade att:

-Jag ska nog göra mig av med den snart.

Och jag vet att vi inte är tillsammans men vi är något och jag tror att det börjar bli dags att avsluta det snart. Jag har tänkt på det ett tag nu och visst är det tråkigt men det är antagligen det som behövs göras för att inte sitta fast.

Magnus Weideskog sjunger:

"och jag vet att det är svårt att vara själv

men han ger dig inget du vill  ha så lämna honom nu"

och kanske borde jag göra som han sjunger.

"Det är fan respekt" sa han och såg ut att mena det

och jag blev uppriktigt förvånad för alltid får jag höra att jag gjort ett stört val

och speciellt på ett sånt här ställe trodde jag aldrig att de orden skulle yttras i det sammanhanget

och plötsligt så trivs jag lite bättre.

Men jag har funderat på mitt val och ibland tvekar jag

och om jag bryter det, försvinner då all respekt?

I vissa kretsar ja, utan tvekan.

De talade för några dagar sedan om en gammal klasskompis till oss och hur denne brutit sitt val och de sa att de tappat respekten för honom. Jag kan knappt tänka mig deras reaktion om jag, deras vän, plötsligt slutar med det som enade ossen gång i tiden och

"jag förlorar alla mina vänner" skulle nog inte vara någon överdrift i så fall.

Samtidigt,

är de mina vänner så borde de stanna vad jag än väljer. Men jag vet att även om de inte skulle säga upp kontakten så skulle den minimeras och deras syn p mig och respekt för mig skulle för alltid vara färändrad

till det sämre.

Och jag tänker på folk jag känner som har brutit detta löfte och visst kunde jag inte förstå det det i början men jag har accepterat det nu och lockas av att göra samma beslut.

Och jag brukar vilja prata med nån av dessa om det här men får inget gensvar...

Ibland funderar jag på tillfället då jag skulle bryta löftet. Hur skulle det se ut? Jag är så rädd inför tanken. På att eventuellt tappa kontrollen. På hur jag skulle reagera och agera. Vad skulle folk tycka om mig där och då? I det tillståndet? Hur skulle jargonen låta efteråt? Vad skulle jag få höra?

Je ne ce pas.

Jag ska jobba i natt. Trots att det inte är helg. Det är tydligen nån studentförening som ska ha fest. Jag hatar studentföreningar som ska ha fest. Det blir alltid så mycket att göra. Plus, kan studentföreningar festa sansat? Nej.

Eftersom jag ska jobba nu inatt och hela helgen så skickade jag ett sms till P igår och frågade om han ville ses men han hade inte tid. Han har aldrig tid längre. Det värsta med det är att jag inte vet om det är sanning eller bara som han säger. Han kan ha tröttnat på mig. Det är mycket möjligt. Men han kan också tala sanning. Det är också mycket möjligt.

Jag har börjat tröttna lite på hela grejen med honom. Med att inte ha en aning om vad som pågår mellan oss inte inte kunna fråga och ställa krav eftersom det vi har inte är på riktigt. Jag är trött på att det bara är jag som hör av mig och frågar om vi ska ses. Det har hänt 2 gånger på snart ett halvår att han har hört av sig först.

För nån månad sedan var han bort i två veckor på nån slags turné. Innan dess var han väldigt mysig och sa fina ord till mig och gav mig blickar som måste ha betytt någonting. Men efter att han kom tillbaka har det liksom försvunnit. Inget om att han hade saknat mig. Inget om att det var kul att se mig igen. Inet sådant alls. Visst håller han om mig, kramar, kysser och är allmänt mysig. Men inga ord. Aldrig några ord. Jag önskar mig ord.

Jag vet att jag borde avsluta hela grejen med honom men på nåt stadium tror jag att jag behöver honom. Eller i alla fall någon. Jag menar, vem ska jag ringa på midnatt på nyårsafton om jag tar bort honom ur mitt liv? Vem ska jag vinterpicknicka med? Vem ska hålla mina händer varma och tina upp min kropp efter att vi varit ute i vinterkylan? Vem ska finnas bredvid mig i soffan? Vems arm ska jag somna på? Vems hjärtslag ska jag lyssna till? Vems lukt ska jag ha i kudden?

Det kanske låter egoistisk. Som om jag bara vill ha honom kvar för egen vinnings skull. Men är inte kärlek ganska egoistiskt?

6 år med dig och

aldrig har du svikit från min sida

Alltid har du varit där och gett mig nya mål och drömmar när jag trott att allting varit på väg att ta slut

När jag förlorat alla mina vänner

och legat gråtandes i mörkret så har du tänt ljus inuti mig och sagt att "vi tar oss igenom det här tillsammans

vi behöver bara varandra och det är deras förust om de inte vill ha dig"

Det är du som känner mig utan och innan

som vet alla mina innersta tankar

Det är du som håller mitt hår när jag spyr upp måltiden som du alldeles nyss så noga tillagade

du som tvingar mig att springa bara några hundra meter till

bara några kalorier till

och det är dig som jag hatar med inte kan leva utan

för du berömmer varje kilo jag tappar

du ger mig en klapp på axeln för varje överhoppad måltid

sätter en liten guldstjärna i kanten om jag klarar mig hela dagen

Du applåderar min yrsel

saluterar min svaghet

och skakar hand med min ångest

Jag vet att du inte är bra för mig och

ibland försöker jag göra slut med dig

men hur gör man slut med någon som blivit en del av sig själv

någon så självklar som ett andetag?

Utan dig vore jag inget

men utan dig skulle jag kunna vara allt och det skrämmer mig något så oerhört för jag vet inte ens hur man är sig själv

och vad vore jag utan dina andetag?

Jag var och tränade och av nån anledning hittar jag inte det långsamma lugnet direkt. Det kommer först efter ett tag. Efter tai chi-delen. Och det är ju i den delen som man behöver ett långsamt lugn. Men jag tycker det går lite för långsamt och jag blir nästan lite frustrerad.

Efteråt skulle jag köpa ett par fina varma vantar som jag såg för några veckor sedan men jag hittade dem inte trots att jag kollade noga. Så jag impulsköpte ett träd istället. Med fina stenar på i olika färger som man ska hänga sina smycken i. Jag gillade det. Det kostade mindre än vantarna.

Sen gick jag till Ica och köpte min favoritglögg. Kanske är det tidigt men jag var tvungen. Jag har t.o.m köpt saffran idag och har tänkt baka lussebullar om inte allt för länge. Jag har också tänkt göra kikärtsgryta med saffran i. Får se hur det går.

När jag kom hem så hetsade jag lite och det kändes inte bra (såklart) eftersom den här veckan skulle vara så bra. Jag skulle bara äta frukt och grönsaker och sedan märka en tydlig skillnad på vågen på måndag. Än så länge har det inte gått så bra, om man säger så. Men imorgron börjar jag om igen. Då är det frukt och grönsaker som gäller. Vågen visade på -1.7 senast. Jag vet inte vad jag gör om den visar på plus på måndag. Jag har bara några kilon kvar nu. Det får inte gå åt fel håll.

Det känns som jag är på rätt väg, i alla fall. Jag tränar flera gånger per vecka. Rör på mig. Äter relativt bra. Det enda negativa är att jag inte har tid med så mycket annat. Att jag blir så trött. Att jag blir stressad om jag ska göra något innan träningen för att jag är osäker på om jag hinner åka fram och tillbaka. Och jag orkar inte riktigt bära med en stor ryggsäck varje gång jag ska någonstans bara för att.

Jag märkte härom dagen att de satt upp julbelysningen inne i stan. Jag blev lite ledsen för att jag inte märkt det; att jag haft så fullt upp och inte hunnit med att träffa folk eller göra roliga saker. Men samtidigt så har ju ingen hört av sig under den här tiden så det spelar kanske inte så stor roll?

Nu blev det ganska långt och osammanhängande. Det kan nog komma att bli så emellanåt.

Hej.

Det här är mitt första inlägg här men inte mitt första inlägg i bloggvärlden. Jag har haft olika bloggar i flera år men avslutat dem av olika anledningar. Den senaste avlsutade jag för att den gav mig ingenting och för att jag kände att jag inte kunde skriva vad jag ville i den eftersom det kunde nå personer som inte borde få läsa det.

Precis som mitt nya bloggnamn antyder så kommer jag här i vara ärlig. Både mot mig själv och mot dem som läser. Jag kommer inte censurera något. Mår jag bra skriver jag det. Mår jag dåligt skriver jag det. Jag skriver för med själv men vill andra läsa så får de göra det. Det gör mig ingenting.

Jag kommer inte avslöja vem jag är i den här bloggen. Genom att låta bli det tror jag att jag kommer kunna vara ärligare och öppnare. Vilket är bra. Vet du ändå vem jag är, så har du antagligen fått adressen hit i förtroende.

Jag hoppas den här bloggen blir bra.

Nu ska jag iväg.