6 år med dig och

aldrig har du svikit från min sida

Alltid har du varit där och gett mig nya mål och drömmar när jag trott att allting varit på väg att ta slut

När jag förlorat alla mina vänner

och legat gråtandes i mörkret så har du tänt ljus inuti mig och sagt att "vi tar oss igenom det här tillsammans

vi behöver bara varandra och det är deras förust om de inte vill ha dig"

Det är du som känner mig utan och innan

som vet alla mina innersta tankar

Det är du som håller mitt hår när jag spyr upp måltiden som du alldeles nyss så noga tillagade

du som tvingar mig att springa bara några hundra meter till

bara några kalorier till

och det är dig som jag hatar med inte kan leva utan

för du berömmer varje kilo jag tappar

du ger mig en klapp på axeln för varje överhoppad måltid

sätter en liten guldstjärna i kanten om jag klarar mig hela dagen

Du applåderar min yrsel

saluterar min svaghet

och skakar hand med min ångest

Jag vet att du inte är bra för mig och

ibland försöker jag göra slut med dig

men hur gör man slut med någon som blivit en del av sig själv

någon så självklar som ett andetag?

Utan dig vore jag inget

men utan dig skulle jag kunna vara allt och det skrämmer mig något så oerhört för jag vet inte ens hur man är sig själv

och vad vore jag utan dina andetag?