Inatt när jag skulle gå hem från jobbet och stod i personalrummet och tog på mig jackan så sa den andra personen som också var där:

-Ska inte du ta och skaffa pojkvän snart?

Och jag svarade att:

-Jag ska nog göra mig av med den snart.

Och jag vet att vi inte är tillsammans men vi är något och jag tror att det börjar bli dags att avsluta det snart. Jag har tänkt på det ett tag nu och visst är det tråkigt men det är antagligen det som behövs göras för att inte sitta fast.

Magnus Weideskog sjunger:

"och jag vet att det är svårt att vara själv

men han ger dig inget du vill  ha så lämna honom nu"

och kanske borde jag göra som han sjunger.

"Det är fan respekt" sa han och såg ut att mena det

och jag blev uppriktigt förvånad för alltid får jag höra att jag gjort ett stört val

och speciellt på ett sånt här ställe trodde jag aldrig att de orden skulle yttras i det sammanhanget

och plötsligt så trivs jag lite bättre.

Men jag har funderat på mitt val och ibland tvekar jag

och om jag bryter det, försvinner då all respekt?

I vissa kretsar ja, utan tvekan.

De talade för några dagar sedan om en gammal klasskompis till oss och hur denne brutit sitt val och de sa att de tappat respekten för honom. Jag kan knappt tänka mig deras reaktion om jag, deras vän, plötsligt slutar med det som enade ossen gång i tiden och

"jag förlorar alla mina vänner" skulle nog inte vara någon överdrift i så fall.

Samtidigt,

är de mina vänner så borde de stanna vad jag än väljer. Men jag vet att även om de inte skulle säga upp kontakten så skulle den minimeras och deras syn p mig och respekt för mig skulle för alltid vara färändrad

till det sämre.

Och jag tänker på folk jag känner som har brutit detta löfte och visst kunde jag inte förstå det det i början men jag har accepterat det nu och lockas av att göra samma beslut.

Och jag brukar vilja prata med nån av dessa om det här men får inget gensvar...

Ibland funderar jag på tillfället då jag skulle bryta löftet. Hur skulle det se ut? Jag är så rädd inför tanken. På att eventuellt tappa kontrollen. På hur jag skulle reagera och agera. Vad skulle folk tycka om mig där och då? I det tillståndet? Hur skulle jargonen låta efteråt? Vad skulle jag få höra?

Je ne ce pas.